Samlade omdömen om Bildningspodden

Bildningspodden är en folkbildande podcast där du varje vecka kan höra några av landets ledande forskare i ett spännande samtal om en historisk person, företeelse, idéströmning eller konstverk. Inga förkunskaper krävs. Podden produceras av Magnus Bremmer för Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet. Bildningspodden skapades 2015 av Klas Ekman och Magnus Bremmer.

Även det ointressanta blir rysligt interessant (5/5)

Magnus Bremmer är alltid mycket påläst själv i ämnet och styr vägen framåt på ett avspänt och smidigt sätt. Ber om förtydliganden vid tex ovanliga begrepp vilket håller mig men mindre bildning fortsatt intresserad. Varje program, vare sig det handlar om något som aldrig lockat mig att fördjupa mig i - blir ändå rysligt intressanta. Programmen är för korta, men det är inte kritik egentligen, de är nog lagom långa, men de KÄNNS korta! Sex stjärnor i betyg av fem.


Hackigt (1/5)

Mycket prat i munnen på varann. För hackigt.


👍🏻 (4/5)

Kul med en akademisk podcast, mer sånt 😊


Intressant pod!!! (5/5)

Toppen!


Otroligt intressant! (5/5)

Helt fantastisk podd! Dock tycker jag att det är synd att det nästan alltid är två gäster. Det är givet att det tillför mycket till innehållet men det kan bli lite jobbigt att lyssna på när de inte har så bra dynamik med varann. Dock är programledaren bra på att hantera det. Bara något jag tänkt på! Kram


J (3/5)

Bremmer är överlag bra som programledare, i bemärkselen klargörande populärvetenskaplig journalist, han ställer ofta förenklande följdfrågor som inte fördummar utan istället snarare går till kärnan av vad som sägs. En kommentar om Foucault-avsnittet: En rätt bra populärvetenskaplig översiktlig introduktion av åtminstone vissa aspekter. Programmet bjuder dock på en lite ofrivilligt parodiskt vändning mot slutet. Två moment här: Ulf Olsson berättar först om sitt senaste användande av Foucault som ett sätt ställa upp en, faktiskt rätt klichéartad och samhälsanalytiskt förlegad dikotomi mellan Grateful Dead och Reagans Amerika, vilket adderar till Olssons aura av trygghetsskapande myndig kunskap en aura av lite vilsen äldre professor som sedan senkapitalismens verkliga samhällsomvandlingar under 80- 90-talet inte längre förstår att han inte längre förstår sig på samhället. Och så det som i ljuset av detta blir ofrivilligt parodiskt: Bremmer ställer sedan frågan om hur man kan förstå Foucault i relation till dagsaktuella ”debatter” om det som kallas ”identitetspolitik”. Olsson svarar ungefär att Foucault skulle ha ställt sig ”utanför” och skeptiskt dömt dessa rörelser, vilket det delvis ligger något i, och vidare att Foucault skulle ha sett dem som ”praktiska” fenomen och inte som idédrivna rörelser, vilket det såklart ligger mindre i. Det parodiska består förstås i Olssons bristande förmåga att ställa sig utanför och kritiskt granska det diskursiva ramverk han själv befinner sig inom när han gör denna utsaga. Ett mer uppenbart Foucaultskt utifrånperspektiv skulle förstås ha varit att kritiskt granska själva diskursen om ”identitetspolitik”. I sak är ”identitetspolitik” (i offentlig debatt) mestadels en projektionsyta för olika (mycket grovhuggna) halmgubbar, istället för en ideologi som någon därute bekänner sig till. Termen ”identitetspolitik” är mestadels ett nonsensord rent filosofiskt, sett till hur det används i den dagsaktuella debatten, men allt annat än ett nonsensord rent politiskt. Den har en tydlig maktdiskursiv funktion som framförallt fungerar genom att tysta och utesluta. Den gör det möjligt att inte behöva lyssna på vad en viss typ av röster faktiskt säger.


Lärorikt och spännande (5/5)

Jag lär mig något nytt varje program. Alltid kunniga gäster och intressanta fördjupningar.


Fantastiskt! (5/5)

Som en svensk version av BBC4:s In our Time.